vildamamma

På radion imorse, sa de att de flesta i Sverige, myser hemma en fredagkväll, med pizza.
Jag konstaterade att vi inte tillhör "de flesta", eftersom vi endast äter pizza några ggr om året.

Naturligtvis är M och N nu på väg och handlar Pizza. Mest för att mina ögon går i kors och för att jag åt supergod smörgåstårta efter begravningen. Jag är inte hungrig

Begravningen gick bra, jag gillar inte att gråta (och definitivt inte in public), så jag stålsatte mig. Kruxet var att framför mig satt min morbrors fru och barn, de grät. Bredvid mig min mamma som hulkade så jag fick säga åt henne att andas ett antal ggr, bredvid mig åt andra hållet satt min kusin och grät och bakom mig satt mina andra kusiner och grät.
Så, ja, till slut fällde även jag tårar. Mest tårar kom när vi var framme vid kistan och tog farväl.

Efter var det fika och alla kusiner (som inte ens känner varandra) konstaterade att vi nu setts endast vid begravningar. Ytterligare en morbror gick bort för ngt år sedan. Nu var det någon som sa att vi skulle ha släktträff.

Träffade Lindas pappa (som också kände min morbror, vore ju konstigt om han bara dök upp i kyrkan), han klappade mig på magen och frågade om jag ätit gott, jag sa att jag bara jobbade för att komma ikapp hans mage. Men det visade sig att han gått ner 9 kilo, efter att ha träffat ngn flamma. Men det höll inte med flamman, men nu hade han fått mersmak och ville losa 5 kilo till (kan vara bra med tanke på att han är brandman.... ;-) )

Nä, nu tror jag att jag och magen intar liggposition och inväntar en Pizzaslice.

Imorgon är det säsongens första Webergrillpremiär. Naturligtvis med tillbehör och goda vänner.